onsdag 27 april 2011

Krocken mellan det rofyllda och det förlegade svärandet.



Här är min parafras på Ellinor Collins verk ”Hej Pappa det är jag” där hon planterade petunior i form av orden på ett 270 kvadratmeter stort område i en vägkorsning.

Min parafras bygger på min morfars bortgång efter flera år av cancer. Istället för att fokusera på det sista hon kunde relatera till, som i Ellinors fall, så har jag valt att fokusera på de fraser han sa under sin sista vecka. Min mofar dog sitt 89e år och var en kämpe in i det sista och då han sällan svor annars så var ordet ”helsike” ett ord han använde mycket i slutet.

Min morfar vistades mycket i skogen. Förutom att han var jägare och skogsherre, så var det hans plats för retreat, för att gå en långpromenad i för att bli frisk, att hitta svamp i m.m. Skogen var därför en självklar plats att göra verket på.

Teknik: grönmossa, vitmossa.
Dokumentation av skulptur i Rudalen i Göteborg 2011.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar